| Sagostund med myskomp |
| 2012-01-18 15:27 Skrivet av Anton K. Andersson. Fotografi: Lasse Fredriksson | |||
|
En skål soppa, en fralla och en skådespelare som läser en saga. Tidens sista vinkel kombinerar småscensteater med matstund i en trevlig atmosfär inne på Teatercaféet. På scen står Jens Lindvall, iklädd en skjorta och byxor. Han ger oss en historia om Öyvind Kuno, en matematiklärare som blir besatt. Lindvall är både berättare, skådespelare och sångare i en lättillgänglig föreställning om en man som blir galen, eller potentiellt lär känna en ängel. I Kunos huvud och närvaro befinner sig Nilsson, en karaktär som inte går att definera hur mycket Kuno än försöker. Att mäta, väga eller på annat logiskt sätt utreda vem eller vad Nilsson är tycks omöjligt. Ibland brister Kunos interna dialoger med Nilsson ut i sång. Lindvall besittter utöver skådespelartalang även en imponerande sångröst, som faller både mig och föreställningens mestadels gråhåriga klientel i smaken. Cafét är fullsatt och det är en majoritet av äldre människor i publiken. Det är väldigt roligt att de sett möjligheten i att kombinera en trevlig lunch med trevlig samtida teater, men jag undrar var Västerås yngre publik är. På inget sätt är det här teater med svårt eller gammeldags språk, utan en föreställning som känns tillgänglig från ungdom uppåt. Lindvall ger en sagostund för vuxna. Han förmedlar effektivt handlingens spretiga, men väl sammanhållna, manus i sin roll som både Kuno, Nilsson, ex-fru och älskarinna. Texten är baserad på Mikael Niemis novellsamling Svålhålet - berättelser från rymden från 2004. Ibland berättas sagan för oss, som om vi vore barn som skulle sövas med hjälp av en bra bok. Om Lindvall har egna barn kan de skatta sig lyckliga, eftersom han är riktigt duktig på att förmedla en text på ett intressant vis. Referenser till bokstunder på bibliotek och i hemmet dyker upp och det hela är väldigt mysigt, men inte sövande. Kanske är inte Tidens sista vinkel en banbrytande teater som får oss att för alltid ändra syn på hur vi ser på teater, men som lunchtillbehör är den storslagen. Stämningssättande komp från Andreas Kullberg och Anders Larsson tillsammans med en enkel ljussättning förmedlar en saga om en matematikprofessor som håller på att spåra ur. Eller kanske spåra rätt? Lindvall bjuder som vanligt på träffsäkert skådespeleri medan vi i publiken tillåts hämta mer te, råka slå till glas så att det låter eller bara ta det lugnt. Efter föreställningens slut känns det framförallt bra att veta hur jorden kommer att gå under. En insikt som inte ges varje lunchstund. Tidens sista vinkel är ett självklart val för din lunchdate nästa onsdag. Skrivet av Anton K. Andersson. Fotografi av Lasse Fredriksson. Tidens sista vinkel ges både som sopplunch på onsdagar och som internationellt klingande "afternoon tea" på lördagar. Kvarvarande speltider: Längd: Pris: Biljetter: Mer information:
|





