En vimmelbild från helgen på Bosse

Varje vecka har vår lokala tidning VLT (som så många andra lokaltidningar) minst en sida med vimmelbilder. Bilder på "Fille", "Rille" och "Zandra K" som med blariga ögon och inte sällan plutande läppar poserar inför den inhyrda vimmelfotografen. Och för all del, kör på, gör vad ni vill, var med i VLTs vimmelsida. Värre än vimmelbilds-posörer är väl trots allt vimmelbilds-besserwissrar (sådana som ser ner på människor som råkat halka med på en bild).

Personligen skyr jag kamerorna som sticks upp i tid och otid de få gånger jag befinner mig på ett dansställe. Detta beror mest på mitt förakt för att se mig själv, så att säga, "svänga mina lurviga".

Trots detta försök till vidsynthet kan jag inte låta bli att undra: varför vill man vara med på en vimmelbild? I en tid då man kan använda Facebook som medel att visa varenda kotte vad man har gjort i helgen; då faktiskt ens vänner antagligen var med under utekvällen; och då mamma och pappa ärligt talat helst slipper se alla detaljer; varför vill vi visa oss fulla och odrägliga i tryckt press?

Det är inte charmant, det är inte bilder man kan använda på sitt CV eller som julkort. Det är bilder på fylla, utsmetat läppstift och lipande tungor.  Kan det hela bero på vår generations mindrevärdeskomplex, vårt behov av att få synas - om än bara under en dag i VLTs vimmelbildssektion? Eller är detta ett fenomen som, under den berömda dagen efter, bara orsakar ångest?

Jag har som vanligt få svar, och istället tusen undringar. Har någon en idé?