Vad är det egentligen med de här dagarna då verkligen ingenting blir gjort? Dagarna då man faktiskt tar sig i kragen, men då hjärnan tycks ha åkt på semester och resultatet av krag-tagningen endast blir massa bortslösad tid? Idag är en sådan dag för mig. Jag var uppe strax efter åtta för att plugga. Och pluggat, det har jag gjort, i två timmar. Vad har jag lärt mig? Ingenting. Vad har jag fått på pränt? Ingenting. Det är hål i mitt huvud. Detta betyder alltså att jag måste sitta hela morgondagen och stressplugga. Som vanligt. Hopplös.

Efter dessa fruktslösa försök ska jag istället bege mig ner till stan för att dricka kaffe med en långaväga vän, och sedan arbeta en sväng. En vanlig, grå, torsdag som trots allt blir lite bättre av goda vänner.

Med hopp om en mer produktiv morgondag; hej då!