Omåttligt grått väder här i Västerås och snökaos i norra Sverige, ja, sommaren har onekligen lämnat oss för den här gången. Då är det tur att Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset. Inte är tur, självklart, utan många års skrivande har slutligen lönat sig för honom. Men för mig är det tur, eftersom det kommer att bära mig genom hela denna och nästa vecka (kanske hela hösten) med ett brett leende och en värmande stolthet. En nästan-Västeråsare, och en storartad sådan, har för sjutton fått Nobelpris i poesi! Denna Västeråsare och litteraturstudent kunde inte ha varit gladare i frågan (kanske bara om jag själv hade fått det).