Tänk om var dag kunde vara som denna höstdag i Frankfurt?

Har den senaste tiden tänkt otroligt mycket på vädrets påverkan på humöret. Idag vaknade jag till blå himmel och hela dagen känns nu som en liten guldklimp som jag vill bevara. Igår vaknade jag till regntunga skyar, kyla och gråhet. Vad gjorde jag? Somnade om i 2,5 timmar och spelade Sims resterande dygnet. 

Det är inte så konstigt egentligen: är himlen täckt av grå moln tränger inget ljus in varken på jorden eller i sinnet. Detta kan ju faktiskt jämföras med att sitta i ett mörkt rum och försöka läsa en bok. Om himlen däremot är klarblå och solen strålar, oavsett tid på året, kan det jämföras med att få läsa den där boken i ett klart upplyst rum, eller alternativt att plocka ögonbrynen i ett dunkelt respektive solbelyst rum (vilket nästan är snäppet värre än att läsa i mörker). 

Så, om molnen försätter mig i depression och solen i glädjeyra kan vi säga att hösten (som medför dessa ganska dramatiska väderväxlingar) gör mig till en ganska instabil människa. Vilket i sig är ohållbart, då jag måste existera och prestera också på hösten. 

Lösningen? Ja, förutom emigration, får lösningen bli att dyrka solguden och dansa hedniska danser så fort tillfälle ges. Samt att förgylla de grå dagarna på egna sätt, genom trevliga saker, fina vänner och väl upplysta rum. Eller? Det är liksom här kärnan i mitt problem ligger, för jag vet inte vad lösningen är. Kan någon hjälpa mig? Hur tar man sig igenom hösten på ett friskt och sansat sätt, hur vänder man det grå till, ja, blå?