Fotografi Håkan Larsson

Under höstlovet ger Teater Västmanland en favorit i repris för barn i åldrarna sju år och uppåt. Den roliga och frågvisa föreställningen Kolla mej då! visas för andra gången i år. Vad händer i Västerås var på pressvisning tillsammans med tredjeklassare från Malmaskolan.

Inför visningen av Kolla mej då! sitter jag och redaktionsansvarig i ett väldigt lugnt kapprum. Hon dricker vatten och äter frukt. Jag hänger av mig jackan. En boll av kvistar och skräp som tagen ur en gammal cowboyfilm rullar (nästan) förbi. Plötsligt exploderar rummet. Tredjeklassarna från Malmaskolan är på bästa humör och är, med all rätt, väldigt uppspelta över att vara på teatern. Energin som deras små kroppar besitter sätter direkt ett leende på våra läppar samtidigt som jag gubbigt tänker "oj oj oj, hoppas att teatern har ett bra sätt att lugna dem på". 

Det har de så klart. Några minuter innan vi ska gå in och sätta oss dyker Skräcktanten (Marie Sundin) upp. Hon ber oss ställa oss på ett rakt led, så att vi kan få våra fina silverarmband. Barn har en imponerande förmåga att organisera sig när det finns en belöning inblandad. Efter att alla har fått sig ett silverarmband gjort av tråd, går vi stillsamt in i lokalen.

Scenen ser lite lustig ut - har någon läst ritningarna fel? Sängar är monterade på väggarna, dörrar ligger efter golvet. Varje sida av scenen representerar ett rum. I det ena ligger/står Malte (Jens Lindvall) och sover, i det andra Hanna (Anja Racic). Det är ett intressant roligt grepp och utnyttjar scenrummet på ett kreativt sätt.

Plötsligt kommer Skräcktanten in och väcker båda två. Vi i publiken får lära känna deras familjer, när de glatt presenterar dem för oss. Malte har fått ett syskon. En jobbig typ som snor mammas uppmärksamhet hela tiden. Hannas föräldrar älskar majskolv ("bajskorv") och hennes storasyster är alltid bäst på allting. Det är många karaktärer på scenen, men få skådespelare.

Varje familj spelas av den andra medspelaren, Maltes familj av Anja Racic och Hannas familj av Jens Lindvall. Det är väldigt tydligt vilken karaktär det är som pratar, även om de fysiska förändringarna kan vara väldigt subtila genom t ex byte av hatt. Skådespelarna har ett stort batteri av karaktärer inom sig och de porträtterar utan några som helst oklarheter bland annat jobbiga mammor, tuffa typer, lustiga kulturkrockar, platta tv-kändisar och sökande nio-åringar.

Att hitta sin egen identitet är inte alltid det lättaste, speciellt inte då du håller på att växa upp. Ska du vara en rockstjärna eller fotbollsproffs? Vara tuff eller vara dig själv? Kan det vara tufft att vara sig själv? Kolla mej då! lyfter identitetsfrågor som jag tror snurrar i många barns huvud. Föreställningen är alltid tillgänglig och inbjudande och barnen är 100% med på vad som händer på scenen. Språket, den moderna, imponerande scenografin och skådespelarnas starka insatser tillsammans med ett skarpt och träffsäkert manus ger upphov till många funderingar och skratt.

Ungefär en halvtimme in i Kolla mej då! börjar benen bli rastlösa, vissas mer än andras. Som tur är är det minipaus med en kort lekstund. Skräcktanten (som faktiskt är ganska snäll) kommer ut och ger oss direktiv. Vi hoppar runt, rapar, flaxar, simmar, imiterar giraffer och andra saker som barnen är mycket bättre på än vad jag är. Åter igen ett grepp som visar på att Teater Västmanland har erfarenhet av att möta barn på deras villkor.

Efter den korta lekstunden fortsätter föreställningen och håller precis lika god kvalitet. Hanna dagdrömmer och hamnar i tävlings-tv tillsammans med Peter Marzenpartzen (Jens Lindvall). Det är nu eller aldrig - Hanna måste kasta en boll i ett litet hål, för då kommer hon verkligen att lyckas här i livet. Bollen kastas och studsar sedan runt i hela rummet (eftersom den sitter längst ut på en lång, lång pinne). Bollen går över många små huvuden i publiken som i försök att fånga bollen gör "vågen". Det här är ett av de många moment i Kolla mej då! när föreställningen bjuder in sin entusiastiska publik till att vara mer än bara passiva åskådare. Barn är intuitiva och agerar naturligt på de beten som kastas ut.

Jag är 26 år och inte riktigt standardpublik till Kolla mej då! Det gör ingenting. Som vuxen skrattar jag minst lika mycket som barnen. Ibland antagligen lite för högt eftersom att den lilla personen framför mig vänder sig om och blänger då och då.

Har ni inte sett Kolla mej då, bör ni passa på nu under höstlovet. Det är en rolig, allvarlig och fantastisk föreställning innehållande ämnen som rör sig kring en sund kritik av statushets, om att vara sig själv och varför det är så viktigt att tänka fritt.

Trots den gripande och berikande kulturupplevelsen jag precis har upplevt är det ändå med visst vemod jag går hem från Kolla mej då. I mitt huvud snurrar tanken, ursäkta språkbruket, "hur i helvete kunde Unga Teater Västmanland läggas ner?". Jag hoppas verkligen att det efter den nya utformningen av Teater Västmanland fortfarande kan produceras föreställningar som denna. Om inte, så har vår stads politiker berövat Västerås barn en tillgänglig, modern och ack så viktig kulturinstitution. 

Skrivet av Anton K. Andersson. Fotografi av Håkan Larsson.

Kolla mej då! spelas
1/11 - Tisdag, kl. 14.00
2/11 - Onsdag, kl 14.00
3/11 - Torsdag, kl 14.00

Pris: 100 kr vuxen, 50 kr barn. 30 kr för fika efter föreställningen.

Biljetter bokas via Teater Västmanlands biljettkassa måndag - torsdag 12.00-17.00, fredag 12.00 - 15.00. Övrig tid kan biljetter bokas via Turistbyrån eller Ticnet.