Om några timmar så åker jag och min bror (bland andra) iväg mot de småländska skogarna och det lilla samhället Hultsfred, för att gå på musikfestival. Det här är då en blogg som ska handla om boktips och litteratur i alla dess former, så ni är säkert många som nu undrar varför jag i detta inlägg väljer att skriva om musik! Det ska ni få höra. Min bror gästar bloggen med två stycken och låter orden i musiken få tala.

I mina ögon – eller kanske till och med öron – så är just musik, den vackraste form av poesi som existerar. Jag tror att vi alla – även vi som gillar poesi – ibland, eller väldigt ofta, har känt oss uttråkade även när vi har lyssnat på fina dikter som bara har blivit upplästa rakt upp och ner. Winnerbäck nämner det jag syftar på i en av alla hans låtar, jag kommer inte ihåg orden han använder men slutsatsen är den att folk skrattade och hånade honom för hans ord och dikter, men sen, sen tog han fram gitarren och satte toner till orden och plötsligt blev han hyllad som vår tids främste låtskrivare, och poet.

Winnerbäck är ett exempel, Evert Taube och Cornellis Wreeswijk är ytterligare två och fram tills igår så var jag helt säker på att jag skulle få se en av vår tids största poeter uppträda på Hultsfred. Men så blir det inte. Marcus Mumford har brutit sin arm och därmed ställer Mumford & Sons in sin spelning på lördag. Jag är ledsen över det, skulle faktiskt kunna säga att jag är arg, man kan sjunga även med en bruten arm. Men jag kommer aldrig kunna hata mannen då jag dyrkar hans ord allt för mycket.

As the winter winds litter London with lonely hearts
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt

And my head told my heart
“Let love grow”
But my heart told my head
“This time no
This time no”

För er som inte gillar tonsatt poesi vill jag tipsa om fantastiska Liv Strömquist och hennes tecknade serier. Idag ska vi läsa Hundra procent fett (2006). En bok man skrattar sig igenom, men som sen, efteråt lämnar en med ett sug att demonstrera mot patriarkatet, att hata diverse bananmärken och att hånskratta åt moderater och allt vad de står för.

/s